Det var dags för höstlov igen och jag och Vera åkte upp till Åre för fylla lungorna med lite frisk fjälluft. Jag hade hört talas om att det skulle finnas ett kraschat flygplan på den västra toppen av Ottfjället, så vi bestämde oss för att gå på vrakspaning!

Efter några dagar med regn och rusk så såg jag och David att det vankades sol igen, så vi beslöt oss för att ta en sista helg i skärgården för säsongen.

För en tid sedan fick jag en ny vinterplats för båten, och i och med det så kan jag ha båten i sjön en månad längre än tidigare. Hösten är något av en favoritårstid för segling, så jag, Marcus och David bestämde oss för att ta weekend och njuta av lugnet i skärgården. Vi var helt ensamma i ute i havsbandet, bara vi och en och en annan havsörn.

Efter ett riktigt blött och regnigt dygn såg jag att det vankades sol framåt kvällen. Så när jag hade jobbat klart för dagen så lastade jag kajaken på biltaket och körde ut mot Björnö. Och vilken kväll det blev! Luften var härligt krispig och vattnet varmt. Men det tog inte lång tid innan jag fick oväntat besök på vattnet, …eller snarare på land.

Med bara några dagar kvar uppe i Åre så jag bestämde mig för att ta ännu en tur på grushojen. Vädret var helt magiskt, inte ett moln på himmelen och vinden var i stort sett obefintlig. Så jag hoppade på cykeln i Tegefjäll och satte av österut mot Häggsjön.

Strax öster om den lite mer välkända Ottsjön i Jämtland, så ligger sjön Håckren. Det fina med den sjön är att man kan cykla hela vägen runt, och på riktigt fina grusvägar dessutom. Så efter några dagar med regn och rusk så bestämde jag mig för att ta en provtur.

Den här helgen var planen egentligen att segla med Vera. Men det skulle blåsa kuling i Stockholms skärgård så det blev ändrade planer. Istället så surrade jag fast en säng på taket på bilen och drog upp till Åre för att bygga en loftsäng i lyan. Väderprognosen såg dyster ut även här med en massa regn, men tji fick smhi för det blev minsann en del sol också! Efter en massa snickrande på morgonen så fick jag några timmar över och kunde spänna på mig löparskorna.

I början av året bestämde jag och David att vi skulle cykla på Gotland. Men eftersom vi bor på olika håll och färjorna till Gotland synkade väldigt dåligt mellan Oskarsham och Nynäshamn, bestämde vi oss för att cykla på Öland istället. Jag hade själv sett väldigt lite av Öland, och dessutom fick vi tid att cykla runt hela Öland istället för halva Gotland. Ett beslut som visade sig bli riktigt bra!

Så var det äntligen dags, Gullviverallyt! I år seglade jag och David med tjejerna igen. Vi var riktigt peppade efter lång och kall vinter. Vädret var inledningsvis lite trist, men snart lovades det massor av sol och fina vindar.

Bara två veckor efter påsk är jag tillbaka i Åre för att suga den sista musten ur vintern, och idag var det äntligen dags för min första topptur i Storulvån. Vi var ett stort gäng som var uppe för att fira Allan som fyllde jämnt, men också för att passa på att åka skidor av alla dess slag. Vädret var fantastiskt och det gick banne mig inte att klaga på något denna dag.

Idag var den sista dagen på påsklovet och jag kände att jag ville så gärna få till en topptur innan bilen skulle packas inför hemresan. Det hade dumpat snö i ett dygn men nu gassade solen, så jag spände på stighudarna och började knalla upp i Englandsbacken.

Julen började lida mot sitt slut och efter en hel dag i backen kände jag mig ändå inte helt nöjd. Så när solen gick ner över dalen och liftarna höll på att stänga, så spände jag på mig stighudarna för att ta ett sista åk i Tegefjäll.

I Åre hade det fullkomligt dumpat snö senaste veckorna och jag hade några semesterdagar kvar, så jag, Allan och Odd tog tåget upp för några dagars skidåkning i Årefjällen. 

Eftersom några av mina gamla vänner inte bor i Stockholm längre, så tänkte jag att det kunde vara kul att springa ett lopp i Västervik eftersom vi alla kommer därifrån. Det tyckte uppenbarligen mina vänner också, för till slut blev vi fyra som sprang Gränsö Trail Run.

Det var dags för höstlov i Åre. Och några dagar innan jag och Vera skulle åka upp, så började det dyka upp skridskobilder från Åre till höger och vänster i sociala medier. Hade isarna redan lagt sig där uppe alltså? Ja, det verkade onekligen så. Och vilken dag vi fick!

När jag vaknade i morse var jag ganska opepp på att springa lopp. Jag har varit lite småförkyld i veckan och inte hunnit med några långpass på ett tag. Men jag tog mig i kragen och åkte till Haninge till slut i alla fall. Vädret var fantastiskt med en temperatur på nio grader och väl där började det kännas ganska bra ändå.

Så var den här, årets sista segling. Prognosen lovade mycket vind och en hel del sol. Vi kastade loss på lördag morgon och vi bestämde oss för att segla norrut. Det blåste en frisk SO 7-8 m/s och vi satte kurs mot Stora Nassa.

Segelsäsongen går mot sitt slut och jag kände mig lite stressad över att jag har seglat så lite i år. Så det blev en kort liten solotur i helgen. Jag kom iväg först kl fyra på eftermiddagen så det blev en kort tur till Torkorna innan mörkret föll på. 

Efter att ha gjort ett massa dagsvandringar i Åre under ett par år bestämde vi oss i början av året för att göra en lite längre vandring till hösten. Återigen siktade vi mot Jämtlandstriangeln men denna gång med tält och egen medhavd mat.

I början av året frågade min fru mig vad jag önskade mig i 50-årspresent. Hon hade lite planer på en resa till Norge men det var inte helt enkelt att planera en resa utan att diskutera det med mig först, med tanke på semester osv. Men efter lite funderande kom jag på vad jag verkligen önskade mig, att familjen skulle vandra Jämtlandstriangeln!