VRAKSPANING PÅ OTTFJÄLLET
Det var dags för höstlov igen och jag och Vera åkte upp till Åre för fylla lungorna med lite frisk fjälluft. Jag hade hört talas om att det skulle finnas ett kraschat flygplan på den västra toppen av Ottfjället, så vi bestämde oss för att gå på vrakspaning!
Dagarna innan vi åkte upp så såg inte vädret så lovande ut. Det var bara på lördagen som det skulle bli sol, men som tur var så var Vera ledig på fredagen så att vi kunde åka upp en dag tidigare än planerat och där med pricka in den enda riktiga soldagen på hela veckan.
SOLIGT OCH KALLT Det var en strålande fin dag och temperaturen låg runt nollan när vi startade vår upptäcktsfärd vid Vålådalens fjällstation. Men den senaste tidens varma väder hade gjort att man hade fått stänga längdspåren tillfälligt och den mesta snön hade smält bort på topparna.
HÖST PÅ FJÄLLET När vi kom upp på kalfjället kunde man ana Sylarna i väster och Lunndörren i söder. Det var otroligt vackert med alla dova höstfärger, och när vi kom lite högre upp så såg vi en flock med renar som gick och betade. Tämligen oberörda av vår närvaro.
VRAKSPANING När vi hade kommit över den högsta delen på leden och börjat gå ner på den norra sidan av fjället så började jakten på det kraschade flygplanet. Här var det blåsigt och betydligt kallare och dessutom skuggigt vilket gjorde det ändå lite kyligare. Jag hade hittat koordinaterna till planet på nätet, så vi letade oss fram via Google maps på telefonen. Och efter ca en halvtimmes letande i obanad terräng så hittade vi det äntligen.
Planet, som var av modellen Beechcraft M23 Musketeer, var på väg från Umeå till Linköping, men kraschade här en dag i december 1966. Båda piloterna omkom dessvärre och sedan dess har anledningen till kraschen varit en gåta.
MINIMAL LUNCH Nu var tanken att vi skulle ha tagit fram vårt trangia kök och lagat till en enkel lunch, men det var lite väl kallt och blåsigt där uppe och det skulle ha tagit lång tid att koka upp vatten m m, så vi delade på en smörgås och åt var sin ölkorv medan vi blickade ut över Ottsjön. Som tur var hade vi förberett med kaffe och varm choklad på termos.
SAMMA VÄG TILLBAKA Sen var det bara att knalla samma väg tillbaka igen. Jag var lite sugen på att gå upp på den östra toppen också, men det fick räcka med en topp idag. Vi fick ihop ca 14 km och drygt 700 höjdmeter och det kändes i benen. Det blev en spännande och härlig dag!